de barna de barna!!

En fröken i första klass berättade för klassen att hon är ett AIK-fans.
 Hon bad de elever som också är AIK-fans att räcka upp handen. Barnen var inte riktigt säkra på vad en AIK-fans var, men eftersom de ville vara som sin fröken så viftade snart barnen ivrigt med sina armar. Det vill säga, nästan alla barnen: En flicka, Lisa, satt i sin bänk och rörde inte en min.

Lärarinnan frågade varför hon valde att skilja sig från mängden. "För att jag inte är ett AIK-fans," svarade Lisa.

"Vad är du då?", frågade fröken.

Flicka svarar med stolt röst: "Jag är en Leksand-fans såklart." Lärarinnan blir förvånad och samtidigt lite irriterad. Hon frågar Lisa varför hon är ett Leksand-fans. "Tja, min mamma och pappa är Leksand-fans, så jag är ett Leksand-fans också."

Lärarinnan blev nu arg. "Det är ingen orsak!" säger hon med hög röst. "Om vi säger att din mamma var en dåre, och din pappa också var en dåre. Vad skulle du då vara?"

Lisa funderar en stund, och ler sedan: "Jaa, då skulle jag vara ett AIK-fans."

Det finns ett ordspråk som heter att av barn och fyllehundar får man höra sanningen!