söndag 14 mars 2010

Min Bror

Vill skriva av mej vad jag känner i min saknad av min bror.
Min bror och jag växte upp i samma tråkiga miljö och det gjorde att vi kom varandra mycket nära.
Vi hade samma humor och intresse och hade många roliga stunder när vi träffades och på mail.
Vi har aldrig sagt ett ont ord till varandra .Även om vi har haft olika åsikter  till saker och ting så har vi alltid haft respekt för varandra.

___________________________________

Jag har aldrig tyckt om att åka karusell.
Jag är alltid den som står och håller  i jackor,väskor och annat dyligt.
Varför jag inte tycker om att åka karusell beror kanske på attjag vill ha koll på saker och ting och att jag mår illa.
Just nu så känns det som om min bror har satt mig i en karusell som jag inte kan hoppa av. Och jag upptäckte att jag är arg på honom för det,för det  går upp och ner och ibland mår jag illa.
Först tänkte jag att nu har jag blivit fullständigt snurrig  över att jag är arg på honom,tills jag fick förklarat för mej att ilskan är en del av sorgen.
Tack Stattinskan som är utbildad sorgeterapeut som kunde hjälpa mej att får ording på mina känslor.
Han var min lillebror men blev storebror därför man kunde alltid få hjälp av honom han fixade det mesta.
Nu är det en massa jag måste fixa utan att ha honom att fråga om hjälp.
Men jag tänker ändå,hur skulle han ha gjort,hur vill han att jag sak fixa allt som jag står inför nu.
Jag var på hans jobb och de hade så mycket gott att säga om honom och att han lämnar ett stort tomrum.Att han alltid var så omtänksam mot sin "pågar"
 De berättade att han alltid talade om mej och våra pågar,hundar och min blogg att han gissade på Hebbes gåtor.
Tack Tommy för att du tog dej tid med mej och att jag fick sitta ner på hans jobb och få avsluta en del av mitt sorgearbete där .
Vi är så tacksamma mot vår äldste son som tog ledningen när vi fick beskedet.Jag tappade fullständigt helt kontrollen fick ingen struktur.Sonen ordnade allt.Tack Per! 
Sen har våra  pågar med familjer stöttat oss  när det gäller allt det praktiska .
Tack  till "min" Gunilla (fd arbetskamrat)för den långa goa kramen jag fick och att du hjälper mej att få ordning på mina tankar.
 Jag är också så tacksam att ni finns alla ni i cyberrymden som hjälper mej.
Tack Hebbe för att jag kan ringa dej när jag trillar ner i sorgen.Du sätter paddlarna i och hjälper mej att komma upp igen.
Tack Flower för all goa samtal.Och tack alla för er omtänksamhet och alla era kramar.Alla kramarna trär jag på en tråd som äkta fina pärlor och har med mej varje dag! 

 Jag håller på med att samla in foton av mej och min bror  för att göra ett bildspel.Jag vet att denna karusell kommer att sakta farten och att jag återigen kan ha kontroll och slippa att åka upp och ner och att må illa .Men det måste få ta sin tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar